Vi som var hemmafruar,halvtidsarbetare,nu är vi pensionärer

                                                            

Detta är en upplysning så som verkligheten blev  för många av våra      samhällsmedborgare! Inget klagobrev!

Vi som var hemmafruar skötte våra barn och även hade fosterbarn, eller ett    halvtidsarbete, hur fick vi det som pensionärer?                                      

En sak vet vi nu, vår arbetsinsats att uppfostra våra barn till goda samhällsmedborgare var inget som värderades speciellt högt om vi tittar på pensionen.                                                                             Att vi en dag skulle höra till de 800 000 s.k. fattigpensionärerna var vi då lyckligt ovetande om.                                                                                                                                                                                              DDe De flesta av oss har nog garantipension, om ens det.  Har vi dessutom öppnat vårt hem för fosterbarn kan det bli ännu sämre. Hur tokigt det än låter. Jag har kollat med pensionsmyndigheten. Arvode för ett fosterbarn, om det än  var  en mycket ringa summa är inte pensionsgrundande.                                                                                                                                    Jag fick veta att om man haft ett fosterbarn med funktionshinder skulle det finnas någon form av kompensationsbidrag som skulle ge något mer i pension. Vid denna tid på var det mest av humanitära skäl man blev fosterföräldrar.  Arvodet var en symbolisk summa..                                             Eftersom vi tog emot en 4 månaders pojke 1981 med mycket krävande funktionshinder kändes det såklart positivt att få lite uppskattning, om än i senaste laget. Så jag kollade upp hur mycket jag kunde få.                                                                                                                                                                                            Vi har ju både gett ett barn en förhoppningsvis fin barndom och sparat en väldigt massa pengar åt stat och kommun. Men så fanns det ett Om! 

På pensionsmyndigheten fick jag veta följande:.                                                                                    För att få ta del av denna försenade (uppskattning, bonuspension) får du inte ha haft någon annan inkomst än den symboliska arvodes summa av det handikappade barn du var fosterförälder för.           Du är inte berättigad att ta del av detta kompensationsbidrag om du så bara har haft en inkomst på några 100 kr samtidigt som du har haft detta fosterbarn.                                                                                                                                                                                       Här gjorde jag något som var tvunget. Jag vakade ibland på nätterna för att hjälpa till med familjens försörjning. Något som var tvunget att göra för att vi skulle kunna ha ett något så när  drägligt liv.                                                                                                                                                           Så var nog situationen för väldigt många på den tiden. Det var inte så lätt att få ekonomin att gå ihop när det bara var en i familjen som hade inkomst.                                                                            Denna orättvisa mot många av dagens pensionärer tycker jag är ovärdig. De flesta av oss har arbetat sedan 15 års ålder, vi har och har haft en hög arbetsmoral och fått lärt oss att göra rätt för sig. Nu ska vi kunna ställa krav på att få en pension man kan leva på?                                                                      Pensionen som vi i de flesta fall redan betalt in i skatt genom åren.                                               Varför hörs vi inte, vi borde kämpa mer för rättvisan. Vi är över 800 000 människor, övervägande kvinnor i denna situation. Nog borde detta kunna ändras på.Denna insändare skrev jag  då jag ännu hade min älskade make i livet.                                                                     

                                                                                                                                                         NR.2              Vi hade det ganska bra  ekonomiskt, inget överflöd men vi hade ungefär 12.000 kr / månad före skatt. Men Det var då det!!!

 Men ibland händer något oförutsett. Min make avlider, mitt liv kommer såklart  att ta en ny vändning. Nu är jag glad att vi började ta ut pensionen några år tidigare. Vi kände oss ganska utslitna. Maken arbetade som bilmekaniker i unga år, jag som barnflicka och sjukvårdsbiträde. Vi var småbrukare 1973-2006, mjölkproducenter i 23 år, m m .Vi har haft tunga slitsamma arbeten, helt klart  börjar kroppen säga ifrån, då ska man försöka lyssna på detta, nu är jag glad att vi gjorde det.

(Något alla inte har en ekonomisk möjlighet  att kunna göra.)Jag är också glad att jag skrivit en bok om 10 år av vårt liv som nybyggare i Ångermanland. Ådalen håller på att försvinna hörde jag nyss på radion!!

Åter till ämnet Pensionärer.                                                                                                                                                                Det orangea pensionskuvertet ligger en dag i postlådan. Jag är säker på att vi är många som reagerat på samma sätt som jag gjorde!                                                                                                                   Din kommande  änkepension står det! Bara det gjorde mig förtvivlad, jag har ännu inte fått in detta i min skalle på något vis ,man vill nog inte tro på det !                                                                                                                                                                         Sedan

kommer känslan  som känns som ett hån! 322 kr / mån. ska jag få i änkepension! Det är väl vad det kostar i administration att ta fram siffrorna!  Det känns ovärdigt när man i så många år gjort rätt för sig och uppfyllt de krav som krävs av en god samhällsmedborgare.  Jag kommer att få 6.113 kr att klara mig på. En bil är ett måste på landsbygden! Jag är lyckligt lottad att ha olika uppdrag som ger lite extrainkomst och jag är än så länge frisk.                                                                                              Många har det mycket mycket värre än jag, vi måste låta alla få veta hur verkligheten är.                  

Pensionärer som har krämpor och kanske måste göra täta  apotek och sjukbesök är väldigt hårt drabbade såklart. Hur pensionen ska räcka fattar inte jag. Högkostnadsskydd på medicin är nu höjt till 2.200 kr, Sjukvård  har 1.100 och sjukresor 1.400 kr.Att söka socialbidrag känns inte bra för vår generation och ska de verkligen behövas?

Hur kan vi få en förändring, var kan vi få pengarna ifrån?

Vi har fått en snabbt ökande kriminalitet som måste kosta oerhörda summor.                                         En kriminalitet som man helt tappat greppet om. Detta anser jag är ett resultat av en dåligt förd invandringspolitik.                                                                                                                                                                       

En begränsad, kontrollerad invandringspolitik där vi  känner vårt ansvar för de människor som verkligen behöver vår hjälp och som visar att de vill samarbeta för att bli bra  medborgare i vårt land ska vi ge goda möjligheter till detta. .I annat fall nej till uppehållstillstånd.    .                                                                                                                                                           Stora summor som skulle kunna läggas på viktigare saker .Jag kan tänka mig att en sådan åtgärd skulle kunna höja pensionärernas status och ge dem ett uppsving!Vi kan börja med att sänka eller ta bort skatten på de sämst ställda,,ge  generösare pensionärsrabatter mm mm

Många miljoner läggs ner på att flytta vargar hit & dit i Sverige. Också en  onödig kostnad, de springer ju  tillbaka dit de vill ändå!      

 Birgitta Lindqvist

Kontrollerad Rovdjurspolitik stärker Landsbygden.

Först hörde jag, trodde inte mina öron. Sedan läste jag att det har kostat runt 4 miljoner kronor för att flytta varg!! Sånt slöseri med pengar. För inte alltför längesedan försökte vi utrota dem för att de ansågs som ett stort hot mot böndernas kreatur och tamdjur. Skogens vilda djur kan man aldrig bestämma över vart de ska ha sitt revir, de söker sig alltid dit de själva vill. Vilket slöseri med våra skattepengar!  Inhägnad är väl vad som gäller om de ska kunna stoppas och stanna där Naturvårdsverket tycker att de hör hemma. Det vore väl en bra lösning, vi kan ha våra kreatur betande och ha våra öppna landskap kvar utan att behöva oroas för rovdjursangrepp. Vi har ansvarsfulla jägare som sköter jämvikten av älg, rådjur och annat vilt .Jägare som känner stort ansvar för att hålla koll på sjukdomar och annat som kan uppstå ute i våra skogsmarker. Inse att våra jägare har skött detta i århundraden, låt dem fortsätta den viktiga traditionen.                                                                                                                                                     De är dessutom inte så kostsamma att flytta på!                                                                                   Det är många miljoner som skulle kunna nyttjas på bättre sätt. För landsbygden, pensionärerna mm.

Birgitta Lindqvist SD.

Livet går vidare,våren närmar sig med stormsteg!

 För mig är engagemanget i landsbygden och dess frågor som får mig att glömma emellanåt.

SD Tranemo  fortsätter satsa på bygdeskolorna.

SD Tranemo med en till stor del  förnyad styrelse  ligger i startgroparna.                                            Vi kommer att satsa hårt på Landsbygdsfrågor där bygdeskolornas bevarande kommer att bli en mycket viktig fråga. Jag återupprepar vad jag sagt tidigare, våra bygdeskolor har så många olika möjligheter för att kunna utvecklas till något alldeles unikt. Att kunna ha sina barn i en skola som kan erbjuda  många olika valmöjligheter  som aldrig skulle kunna genomföras någon annanstans än just  i en landsbygds miljö. Vi ska kunna erbjuda  något alldeles speciellt  i våra bygdeskolor .Med en pedagogisk mycket god undervisning och där alla elever är synliga och alla får känna sig viktiga och uppskattade. Våra små bygdeskolor kan bli så attraktiva att de kan bli en bidragande  orsak som kan öka inflyttningen på   landsbygden. Vi måste utnyttja de resurser vi har, men som saknas  i städerna.                                                                                                                                            Större städer har snart varken grönytor eller frisk luft att andas!  Det finns så oerhört många möjligheter för att landsbygden ska få en möjlighet till en fortsatt överlevnad. Det krävs marknadsföring och inte minst  att vi förts och främst lyssnar på våra kommuninvånare!                      Hur vill ,som i vårt fall Tranemo borna ha det med skolor, åldringsboende ,sjukvård  och många, många andra frågor som gör en kommun att bo och trivas i..                                                                  Jag tycker de små landsbygdskommunerna ska ha större möjlighet att själva kunna  ta de beslut som blir bäst för just sin kommun, för det är ju dem vi ska lyssna på, de som bor här.                                    I de mindre kommunerna ska det inte heller vara någon prestige partierna emellan!                                        

Vi ska samarbeta för kommuninvånarnas bästa, här gäller det att ge och ta. Ett önsketänkande, men kanske  ändå något att satsa på

 Birgitta Lindqvist SD Tranemo.