Härliga jullov, sportlov och   sommarlov!!Men inte för alla.

 Skönt med mycket fri tid så säger nog de allra flesta, men det finns flera grupper ute i vårt samhälle som inte klarar av all denna ”fri tid” som ledighet erbjuder Personer med olika neurotiska och psykiska problem som t.ex. Adhd, Aspergers syndrom, mm, diagnoser som numer ställs allt oftare, där är” fri tid” katastrof!!                                                             

Att ha barn eller unga inom denna grupp utan någon som helst ordnad sysselsättning eller avlastning under en långledighet är mycket påfrestande för alla parter.                                               

När den så viktiga trygga inrutade och schemalagda skoldagen eller arbetsdagen med struktur och dagliga rutiner stänger för långledighet blir det lätt oreda och rastlöshet till både kropp och själ för grupper med olika diagnoser. Dessa handikapp är ofta dolda och hamnar under samma spektrum men kan skilja sig väldigt från person till person, där är det kontinuitet, rutin och struktur viktiga faktorer som gäller de allra flesta. Denna grupp av funktionsstörning passar ofta inte in i samhället utan hamnar ”mellan stolarna”. Det hjälper inte hur många individuella planer av SIP och andra utredningar som görs om den inte fungerar i verkligheten!                  

 Det finns ett stort behov för ökad möjlighet till avlastning som måste tillgodoses för dem som har barn och unga med dessa funktionshinder och som kan ta vid när skolan är stängd. Det borde finnas fler korttidsboenden, ferieboenden eller någon slags ”kollo ”att tillgå då det är ”fri tid” i långa perioder, då kan det känns tungt och mycket tålamodsprövande att vara förälder till unga och barn med detta handikapp.                                                                                   

  Denna grupp glöms väldigt ofta bort, en grupp som ska ha samma rätt och status i samhället som alla unga, med eller utan handikapp. Tyvärr är det inte så!                      

Dessa barn och unga blir ju också vuxna! Ofta följer deras livssituation i sammahjulspår, de har svårt  att få en vettig sysselsättning, att få en trygg rutin i vardagen, att få en kontaktperson som kan göra livet lite lättare på fritiden. Som förälder gäller det som gällt sedan småbarnsåren. Man får oftast tjata och strida, ha många möten med kommunen för att ens barn ska ha det bra. Jag drar Inte alla kommuner över en kam, det finns säkert undantag.

Birgitta Lindqvist 

 

 

 

 

Härliga jullov, sportlov och   sommarlov!!Men inte för alla.

 Skönt med mycket fri tid så säger nog de allra flesta, men det finns flera grupper ute i vårt samhälle som inte klarar av all denna ”fri tid” som ledighet erbjuder Personer med olika neurotiska och psykiska problem som t.ex. Adhd, Aspergers syndrom, mm, diagnoser som numer ställs allt oftare, där är” fri tid” katastrof!!                                                             

Att ha barn eller unga inom denna grupp utan någon som helst ordnad sysselsättning eller avlastning under en långledighet är mycket påfrestande för alla parter.                                               

När den så viktiga trygga inrutade och schemalagda skoldagen eller arbetsdagen med struktur och dagliga rutiner stänger för långledighet blir det lätt oreda och rastlöshet till både kropp och själ för grupper med olika diagnoser. Dessa handikapp är ofta dolda och hamnar under samma spektrum men kan skilja sig väldigt från person till person, där är det kontinuitet, rutin och struktur viktiga faktorer som gäller de allra flesta. Denna grupp av funktionsstörning passar ofta inte in i samhället utan hamnar ”mellan stolarna”. Det hjälper inte hur många individuella planer av SIP och andra utredningar som görs om den inte fungerar i verkligheten!                  

 Det finns ett stort behov för ökad möjlighet till avlastning som måste tillgodoses för dem som har barn och unga med dessa funktionshinder och som kan ta vid när skolan är stängd. Det borde finnas fler korttidsboenden, ferieboenden eller någon slags ”kollo ”att tillgå då det är ”fri tid” i långa perioder, då kan det känns tungt och mycket tålamodsprövande att vara förälder till unga och barn med detta handikapp.                                                                                   

  Denna grupp glöms väldigt ofta bort, en grupp som ska ha samma rätt och status i samhället som alla unga, med eller utan handikapp. Tyvärr är det inte så!                      

Dessa barn och unga blir ju också vuxna! Ofta följer deras livssituation i sammahjulspår, de har svårt  att få en vettig sysselsättning, att få en trygg rutin i vardagen, att få en kontaktperson som kan göra livet lite lättare på fritiden. Som förälder gäller det som gällt sedan småbarnsåren. Man får oftast tjata och strida, ha många möten med kommunen för att ens barn ska ha det bra. Jag drar Inte alla kommuner över en kam, det finns säkert undantag.

Birgitta Lindqvist 

 

 

 

Härliga jullov, sportlov och   sommarlov!!Men inte för alla.

 Skönt med mycket fri tid så säger nog de allra flesta, men det finns flera grupper ute i vårt samhälle som inte klarar av all denna ”fri tid” som ledighet erbjuder Personer med olika neurotiska och psykiska problem som t.ex. Adhd, Aspergers syndrom, mm, diagnoser som numer ställs allt oftare, där är” fri tid” katastrof!!                                                             

Att ha barn eller unga inom denna grupp utan någon som helst ordnad sysselsättning eller avlastning under en långledighet är mycket påfrestande för alla parter.                                               

När den så viktiga trygga inrutade och schemalagda skoldagen eller arbetsdagen med struktur och dagliga rutiner stänger för långledighet blir det lätt oreda och rastlöshet till både kropp och själ för grupper med olika diagnoser. Dessa handikapp är ofta dolda och hamnar under samma spektrum men kan skilja sig väldigt från person till person, där är det kontinuitet, rutin och struktur viktiga faktorer som gäller de allra flesta. Denna grupp av funktionsstörning passar ofta inte in i samhället utan hamnar ”mellan stolarna”. Det hjälper inte hur många individuella planer av SIP och andra utredningar som görs om den inte fungerar i verkligheten!                  

 Det finns ett stort behov för ökad möjlighet till avlastning som måste tillgodoses för dem som har barn och unga med dessa funktionshinder och som kan ta vid när skolan är stängd. Det borde finnas fler korttidsboenden, ferieboenden eller någon slags ”kollo ”att tillgå då det är ”fri tid” i långa perioder, då kan det känns tungt och mycket tålamodsprövande att vara förälder till unga och barn med detta handikapp.                                                                                   

  Denna grupp glöms väldigt ofta bort, en grupp som ska ha samma rätt och status i samhället som alla unga, med eller utan handikapp. Tyvärr är det inte så!                      

Dessa barn och unga blir ju också vuxna! Ofta följer deras livssituation i sammahjulspår, de har svårt  att få en vettig sysselsättning, att få en trygg rutin i vardagen, att få en kontaktperson som kan göra livet lite lättare på fritiden. Som förälder gäller det som gällt sedan småbarnsåren. Man får oftast tjata och strida, ha många möten med kommunen för att ens barn ska ha det bra. Jag drar Inte alla kommuner över en kam, det finns säkert undantag.

Birgitta Lindqvist 

 

 

Bosätta sig på landsbygden??

Landsbygdskommunerna måste tänka om vad det gäller skolskjutsar.
Ska de boende barnfamiljerna på landsbygden stanna kvar och ska det ges möjligheter för nya barnfamiljer att flytta in på landsbygden krävs ett bra fungerande beslutsfattande om skolskjuts. Det går inte att stirra sig blind på och ha överklagande hit och dit för att antal km! Här krävs istället förslag som kan generera till ökat boende på landsbygden. Bosätter man sig på landsbygden ska skolskjuts vara en av pluspoängen för att välja detta boende! Eftersom befolkningen ,i synnerhet barnfamiljer är låg ute på landsbygden kan ju kostnaden för skolskjuts till dessa barn inte bli så betungande för kommunerna?. Varje inflyttning ger ju ett tillskott för kommunen, samt ökad chans till överlevnad. Birgitta Lindqvist..

Ett landsbygds parti som snabbt ökar medlemantalet i hela landet.

Decentralisering och satsning på gröna vågen blev en del av landsbygdens framgång och räddning den gången.

Det har gått 42 år sedan Centerpartiet fick sin valseger (som då var”mitt” parti) och på landsbygden började vi tro på en framtid.

Men säg den glädje som varar!

Nu krävs nya tag, landsbygd och glesbygd är nu ännu mer en bortglömd del av vårt land.           

Vi kan inte bara stå och se på hur vår så viktiga landsbygd avfolkas och lämnas åt sitt öde!            Vi är faktiskt nästan en tredjedel av Sveriges befolkning som är bosatta utanför tätort. 

Tillsammans måste vi ju kunna ”göra något!”Vi kan inte bara stå där och tänka, det är ingen idé, det händer ändå ingenting. Vi måste enas och visa kämpaanda. 

Hur ska vi då möjliggöra så en förändring kan ske! Här krävs att alla resurser utnyttjas.                                                                                                            

Vi har nu ett landsbygdsparti som snabbt ökar sitt medlemsantal i alla delar av Sverige,                              

Landsbygdspartiet oberoende Lpo.

Ett parti som har det bästa av landsbygdens framtid för sina ögon.

Vi ska marknadsföra och göra landsbygdens alla fördelar till eftertraktat boende och uppväxtmiljö för barnfamiljer. En ny grön våg skulle ge stora förutsättningar att få landsbygden på fötter igen.

Vår landsbygd och glesbygd har så många resurser och möjligheter att satsa på, de måste bara utnyttjas!

Birgitta Lindqvist. Medlem i Landsbygdspartiet oberoende                                                          

Massuppsägning av deltidsbrandmännen.

Besparingar har gjorts under lång tid och många deltidsbrandkårer har fått lägga ner. Det har varit svårt att rekrytera personal, nu hotar deltidsbrandmännen med massuppsägning. Detta pga.ett avtal som träder i kraft första maj och berör ca 10 000 deltidsbrandmän. Ett avtal som ger dem mycket försämrade lönevillkor.                                    Hur kan det sparas in och snålas på en så livsviktig samhällsfunktion?                                                 För alla mindre orter är det stor trygghet att ha en deltidskår som kan komma inom en rimlig tid vid brand eller olycka. En del av killarna har ju dessutom sjukvårdsutbildning för att kunna finnas till hands med en IVPA bil(i väntan på ambulans), som borde finnas på alla mindre orter. Det kan ta mycket lång tid innan ambulans kommer fram på vissa orter, även om det är livshotande, då känns det fint att ha stöd av någon som kan ge en första hjälp.                                                                   Ge deltidsbrandmännen den status, lön och uppskattning de förtjänar, vi kan inte vara utan dem. Dessutom känns det som vi behöver dem mer nu än någonsin. Dagligen hör vi om brandtillbud som ökar i hela landet, även på mindre orter. Deltidskåren är en viktig del i småorternas överlevnad.

Birgitta Lindqvist.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En bra satsning på äldrevården som kan bli ännu bättre.

  
Vi har ju fått veta att i Sverige finns flest ensamma åldringar i hela Världen!Det är mycket dåligt!
Sverige som ska vara ett välfärdsland!
Därför är det mycket glädjande att Ulricehamns kommun satsar en del av kulturpengarna på de äldre som bor kvar i sina hem och inte själva kan ta sig till de olika kulturella aktiviteterna som bjuds.
Hoppas fler kommuner kommer att ta efter.
Tänk vilken glädje när Sabina Henriksson kommer med sina instrument och sjunger gamla fina välkända visor tillsammans med vårdtagaren.
Underbart sätt att förgylla tillvaron för de som inte har möjlighet att vara med på äldreboendets träffar eller kan följa med på deras resor.
Ett extra hembesök någon gång i veckan till dem som känner sig ensamma, skulle det vara så svårt?
Det krävs ju ingen specialutbildning för att få arbete som "förgyllare av tillvaron" i kommunen.        
Förutsättning är att tycka om att träffa och umgås med människor, kunna sitta och lyssna på funderingar och tankar, som ingen annan har tid att lyssna på!Ett plus kan ju vara om det även finns andra kvalitéer som ger guldkant på tillvaron för vårdtagaren som sång och musik t.ex.

Varför inte anställa "tillvaro förgyllare" som en slags samhällstjänst och få lön istället för försörjningsstöd och gå arbetslös.

Birgitta Lindqvist