Härliga jullov, sportlov och   sommarlov!!Men inte för alla.

 Skönt med mycket fri tid så säger nog de allra flesta, men det finns flera grupper ute i vårt samhälle som inte klarar av all denna ”fri tid” som ledighet erbjuder Personer med olika neurotiska och psykiska problem som t.ex. Adhd, Aspergers syndrom, mm, diagnoser som numer ställs allt oftare, där är” fri tid” katastrof!!                                                             

Att ha barn eller unga inom denna grupp utan någon som helst ordnad sysselsättning eller avlastning under en långledighet är mycket påfrestande för alla parter.                                               

När den så viktiga trygga inrutade och schemalagda skoldagen eller arbetsdagen med struktur och dagliga rutiner stänger för långledighet blir det lätt oreda och rastlöshet till både kropp och själ för grupper med olika diagnoser. Dessa handikapp är ofta dolda och hamnar under samma spektrum men kan skilja sig väldigt från person till person, där är det kontinuitet, rutin och struktur viktiga faktorer som gäller de allra flesta. Denna grupp av funktionsstörning passar ofta inte in i samhället utan hamnar ”mellan stolarna”. Det hjälper inte hur många individuella planer av SIP och andra utredningar som görs om den inte fungerar i verkligheten!                  

 Det finns ett stort behov för ökad möjlighet till avlastning som måste tillgodoses för dem som har barn och unga med dessa funktionshinder och som kan ta vid när skolan är stängd. Det borde finnas fler korttidsboenden, ferieboenden eller någon slags ”kollo ”att tillgå då det är ”fri tid” i långa perioder, då kan det känns tungt och mycket tålamodsprövande att vara förälder till unga och barn med detta handikapp.                                                                                   

  Denna grupp glöms väldigt ofta bort, en grupp som ska ha samma rätt och status i samhället som alla unga, med eller utan handikapp. Tyvärr är det inte så!                      

Dessa barn och unga blir ju också vuxna! Ofta följer deras livssituation i sammahjulspår, de har svårt  att få en vettig sysselsättning, att få en trygg rutin i vardagen, att få en kontaktperson som kan göra livet lite lättare på fritiden. Som förälder gäller det som gällt sedan småbarnsåren. Man får oftast tjata och strida, ha många möten med kommunen för att ens barn ska ha det bra. Jag drar Inte alla kommuner över en kam, det finns säkert undantag.

Birgitta Lindqvist